Vilken dag!

Det började på samma sätt som det gjort den senaste tiden - med illamående och hostande - men redan i duschen började jag ana att något var annorlunda. Axel hytte med duschhandtaget och jag fick hoppa runt för allt jag var värd för att undvika att bli genomblöt, medan han skrattade så den lilla ballongmagen hoppade.

Två nya ansikten på personalen gjorde sitt till för att muntra upp stämningen - de "städade bort" slangar och pumpar som inte användes och plötsligt var vi efter lite effektivisering nere på bara ett droppstativ - bara en sån sak kan göra vem som helst på gott humör!

Efter frukost hade hans pyssel lust kommit tillbaka och vi ägnade en stund åt att knåpa "droppstativ"-hänge (vissa blingar sin mobiltelefon - andra sitt droppstativ). Jag vet inte om han var så värst imponerad av mammas pysselbegåvning - den är ju inte direkt omtalad - så han sa efter en stund "mamma, alltså, jag kan nog själv" - tack för det!

En given höjdpunkt var när personalen kom in med dagens post - han älskar verkligen att få post! Ett fint vykort från farmor och ett tjockt brev från faster M - vi läste och tittade på bilder och Axel ville att jag skulle läsa om och om igen. Vi har samlat alla kort, brev och teckningar i en mapp - och vissa saker hänger på väggen - Axel är verkligen en tacksam mottagare. :)

Pappa ringde in via Skype och hann avverka såväl ronden som gemensam lunch (ganska fattigt umgänge nuförtiden men vi ser ju åtminstone varandra :). Jag kanske ska förtydliga att det var pappa och jag som åt - Axel har inte haft nån lust på varken det ena eller andra under en tid, trots att vi försökt locka med allt ifrån syltkakor till chips.

Även här skedde ett "genombrott" idag: vi ställer alltid en fråga om han vill ha det ena eller andra och förväntar oss egentligen inget annat än en huvudskakning att "nej - det vill jag verkligen inte!". Men så idag, på frågan om han var sugen på Polly, säger han "jaaaa, treeee stycken" med tre fingrar ivrigt viftande i luften. Något häpen ställde jag frågan igen - "vill du verkligen ha???". Ivrigt nickande och med ett illmarigt leende bekräftade han. Sagt och gjort tre (ljusa!) Polly åkte fram och in i munnen. Tugg tugg tugg svääälj - "aj, det gör ont! Kan jag få en till?". Efter dessa ville han inte ha fler men han var mer än sugen på att skölja munnen med Vichy vatten för att kunna äta fler Polly "i morron mamma". Vi får väl se hur det blir med den saken och något annat har jag inte lyckats locka honom med - får väl glädjas åt dessa tre godisbitar.

Mitt under ett rafflande parti av Pingu-spelet (där även pappa deltog via Skype), knackade det på dörren och E från lekterapin kom på besök. Hon möttes av ett muntert och hjärtligt "heeeej!" av Axel och sedan ägnade de en bra stund åt att leka med lera och pyssla. Mot slutet av sessionen tacklade han av lite och nu tar han sig en välbehövlig siesta. Håller tummarna för en uppåtgående trend!

-Mamma-