Eftersom min förkylning tycks vara av det ihärdigare slaget, får jag ännu inte sova på sjukhuset. Förmodligen skulle det vara tekniskt omöjligt eftersom jag ständigt bär munskydd. Därför kör F nattvakten och jag dagen tills vidare...
Om man inte visste bättre skulle man nog kunna få för sig att både F och jag tillhörde personalen, eftersom vi numera (utöver mitt munskydd) bär personalkläder, d v s blå byxor och vita eller blå tunikor (vet inte om F uppskattar att jag kallar det tunika - känns inte så manligt kanske). Häng på oss lite pennor och ge oss ett par Foppa-tofflor, så platsar vi utan vidare - åtminstone till utseendet! :)
När jag kom idag låg Axel i sängen och jagade såpbubblor med fötterna. Enligt sjukgymnasten är det viktigt att Axel är uppe så mycket han kan och försöker hålla igång, så gott det nu går på 18 kvm med en massa möbler och droppstativ, och därför är såbubblor, ballonger, staffli när han målar, spela Wii etc jättebra för att inbjuda till rörelse.
Just nu är nog annars inte rörelse det första Axel tänker på när han vaknar till (han tar sig en tuppis just nu). Sedan igår får han Paracetamol (mot feber och värk) var 6:e timme och han är en ganska slagen hjälte. Han ska få trombocyt- och blodtransfusioner idag och förhoppningen är att det ska få honom att kvickna till lite.
Axel är nu vad de kallar "neutropen", d v s hans neutrofila värden är nära noll. I praktiken innebär det att han inte har något immunförsvar och måste därför få hjälp av antibiotika vid tecken på infektion av något slag. Hans temp har stigit något och om den kommer över 38,5, sätter de in antibiotika direkt. Det är mer regel än undantag att transplanterade barn får infektioner, så detta är inget ovanligt. Frågan är när det sker och inte om det sker.
En höjdpunkt idag var i morse när Axel fick brev - super kul! Han blev jätteglad för de fina teckningarna, pusslet och breven från familjen S. Tack! Super bra idé!
Disken kallar - den eländiga diskmaskinen är fortfarande inte lagad! Och ändå var den på vad de kallade "Akutlistan"! Hmmmm säger jag bara..... ;)
-Mamma-
Hej på er!
SvaraRaderaJag och datorn är inte bästa vänner, men lite har jag lyckats lära mig.
Ert fina inlägg om ”Axels resa” har vi tagit del av, och vi är djupt rörda.
En mjuk, samlad och fin skildring av ett litet barns kämparglöd och familjens
kärlek, ork och krafter. Att samtidigt kunna beskriva dagens händelser med
lite humor är en styrka som är beundransvärd, och det är fantastiskt att få följa med
på färden, som ni skriver om, på ett varmt och härligt sätt.
Det gör ont att tänka på vad Axels lilla kropp får utstå, och vad ni måste kämpa med.
Men det är skönt att den första svåra biten är över, och vi hoppas och tror att fort
sättningen också kommer att gå bra och att allting ljusnar igen.
Man är så liten i många situationer och ord är så små, men ni finns alla i våra tankar!
Vi är ju inte unga längre och kan väl inte vara till så stor hjälp, men om det är något
som ni tror vi kan klara av, tveka inte att höra av er.
Senta o Hasse
Hej Axel! (Och mamma och pappa.)
SvaraRaderaDu vet ju inte vem jag är och vi har knappast träffats nå'n gång. Men jag är bror till din farfar och nästan lika gammal som han. Och jag har ändå vitare hår.
Vi tycker om att läsa om hur du har det på sjukhuset och vi hoppas verkligen att du inte mår så illa längre. Vi har läst att du är en kämpe.
Vi har en DVD här, som heter "Den otroliga vandringen" som våra barnbarn, dina sysslingar, brukade titta på när de kom hit till Västerås. Den handlar om två hundar och en katt som vandrar genom Amerika och råkar ut för många äventyr. Jag skulle tro att du kanske gillar den.
Om du inte har den förut så skickar jag den gärna till dej eller hem till pappa. För ni har ju dator/TV på rummet och kan titta på den, eller hur?
Ha det bra Axel och kämpa på. Vi tänker på dej.
Sven-Gunnar
PS. I tunika går ni ju klädda som männen i det gamla Rom.
Hej på er,
SvaraRaderaDet känns väldigt speciellt att få möjligheten att följa med er genom detta äventyr.
Ni båda skriver så målande så att det ibland känns som man är en liten fluga som flyger runt på salen och följer er i era fotspår.
Axel har tur som har två föräldrar med mycket humor och uppfinnerikedom.
Wii måste ju vara toppen för en liten kille som ska motionera och ha lite kul på 18 m2.
Vi tänker på er.
Kram fam Leufstedt
Skickar en morgonhälsning från Bränningeskolan (där Axel och Kalles kusin går i 4-5). Hela er familj är beundransvärd som tacklar situationen på det sätt som ni gör.
SvaraRaderaKan bara instämma med ovanstående. Jag beundrar er humor och förmåga att skriva så öppet och positivt samtdigit som det är en berg och dalbana !! Hoppas ni får kraft och styrka och känner att vi tänker på hela familjen !! styrkekramar från Emme
SvaraRaderaHej på er!
SvaraRaderaSåpbubblor låter ju kul! Hoppas du snart känner dej bättre och slipper illamåendet. Det där med brev var ju en bra idé. Vilken adress ska man skicka till?
Vilken fantastisk kämpaglöd ni har, hela familjen. Tack än en gång att vi här "utanför" får ta del av er resa. Vi inom gebitet säger inte tunika, utan bussarong. Vet inte om F tycker det låter manligare;)Uno och Birgitta skickar hälsningar och "omtankar". Allt gott/Mi
SvaraRadera