Permission

Det serverades ryggbiff med klyftpotatis igår kväll och glädjen stod högt i tak. Isoleringen var bruten och det var en ovanlig syn att se Axel ta sig fram i korridoren. Han sken som en sol när han mötte mig på traktorn och genast tog vi två varv på 62:an/64:an. På något sätt infann sig ett härligt lugn denna kväll och vi tog senare  farväl av mamma och Kalle, samtliga med ett leende på läpparna. Det märktes att Axel var trött och var inte speciellt sugen på att ta sin medicin, så det blev en del trixande innan han fick i sig alla piller.
Hursomhelst somnade han gott och själv satt jag uppe ett tag och fick sällskap av familjen Tony  Soprano. Vilken tv-serie. Världsklass!

Axel väckte mig vid halv fyra tiden i morse och ville ha sällskap i sin säng. Somnade gott, vikt som en fällkniv och vi vaknade av att sjuksköterskorna gjorde kontrollen halv nio! De jobbade i princip ljudlöst och tyckte nog vi var värda en sovmorgon. Efter traditionell frukostrunda träffade vi en av BMT-läkarna som tyckte att det var nog dags för Axel att få lite permission. Han skulle få åka hem några timmar. Han sken verkligen upp som en sol och var tvungen att ställa frågan två gånger. - Pappa, ska jag få åka hem till Bjärred nu?

Kändes snabbt att här gäller det att vara tydlig med att det är frågan om att vi ska få åka hem en stund och att vi ska vara tillbaka på eftermiddagen. Han var fullt införstådd med detta och mamma och Kalle hämtade upp oss vid 12-tiden.

Det va faktiskt lite häftigt att studera honom när han kom hem och gick runt i huset och man såg verkligen hur ögonen glittrade när han fick befinna sig på hemmaplan och se sina kära ägodelar. Det första han ville ha var sin dammsugare, som omedelbart fick förses med nya batterier i. Grannen S kom in med paket till Axel och Kalle, lego-brandbil m.m.. Grabbarna fick dessutom löfte att få följa med till brandkåren i Lund vid tillfälle och åka brandbil, S är pensionerad brandman. Succé!

Sen skulle det lekas affär, kollas på Scooby Doo, drickas smoothie och vi skulle gå till lekplatsen m.m. Det märktes att han gillade sin nya situation. Det va i och för sig något som inte stämde när vi va på lekplatsen för helt plötsligt skulle han bara hem och han sprang i förväg. Väl hemma sprang han in på sitt rum och började gråta och packa några saker. Kom sen ut i köket och sa att han ville åka tillbaka till sjukhuset. Antagligen en reaktion på alla nya upplevelser.  Hursomhelst hade vi en helmysig dag som avslutades med  gemensam hämtmatsmiddag på sjukhuset. Han har varit på ett strålande humör ikväll och somnade gott efter kvällssagen "Är det jul nu igen, sa Spöket Laban".

Nu sover han som bäst och smälter nog rätt så många olika intryck från dagen. Vet inte om han till fullo tog in mitt budskap om att vi får en timmes extra sömn i natt. - Vi vrider tillbaka klockan en timme i natt. Brydde mig inte om att förklara hur eller varför och jag tror i ärlighetens namn inte han brydde sig heller.  

Sov gott.

-Pappa-