Då var vi här igen

Det som kändes så bra visade sig vara inte fullt så bra: sedan den 24 januari är vi inlagda på avd 64 i Lund för ytterligare en stamcellstransplantation, eftersom Axel vid jultid fått ett återfall i sin sjukdom JMML.

Den 8 dagar långa förberedande cytostatikabehandlingen - den s k 'konditioneringen' - avslutades i måndags och i tisdags fick Axel vad som kallas blodbildande celler. En mycket odramatisk process som var över på en halvtimme.

Under onsdagskvällen fick han sedan en rejäl dos fräscha stamceller som pappa F donerat. Enligt labbläkaren som levererade påsen med celler (Kalle tyckte att det liknade utspädd lingonsylt!) så var det en högkvalitativ produkt som skulle ges till Axel - detta tog pappa naturligtvis som en personlig komplimang - och vi håller tummarna för att hon inte bara menar beredningen utan att det är en strong samling som knockar de usla fiendecellerna! :)

Axel är ännu så länge i prima form och lever loppan här på sjukhuset. Vi tillbringar mycket tid på Lekterapin och det är otaliga varv som gjorts på trampbil respektive Bobbycar. De senaste dagarna har loppen körts utan droppställning, vilket gör loppen något mindre riskfyllda. Svetten lackar på de arma föräldrarna medan Axel knappt blir andfådd.

Ikväll har vi klarat av vårt andra fredagsmys på avdelningen och hör o häpna så är det faktiskt riktigt mysigt trots omständigheterna. När grabbarna får bestämma blir det en kulinarisk höjdpunkt med mat från McDonald's, veckans bästa Bolibompa med Pomos Piano, Kent Agent och A A Amigo, Wii-spel och snask. En höjdare.

Mätt och belåten och nöjd med att familjen har varit tillsammans slocknade Axel vid 21-tiden, då pappa och Kalle åkt hem. Vi hoppas att hans inte värden sjunkit tills i morgon utan att vi kan ta en dag till utan isolering - kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att låsa in ett sånt energiknippe på 18 kvm!

-Mamma P-