Burspråk till Lille Skutt

Avlösning i tisdags kväll vid 22-tiden efter försenat flyg från Stockholm. Axel hade dock bestämt sig för att  säga hej och godnatt innan han somnade och jag kan väl säga att han hann i princip få ögonkontakt med mig - nickade åt mig - lite så där klädsamt nonchalant, innan John Blund tog med honom till drömmarnas land.

Vi har haft ett par intensiva dagar med ritande av och lek med "bilkarta" (1,5 x 1 m)  som han kallar det. Dvs stor tecknad karta med vägar där han kan köra sina leksaksbilar mellan diverse olika intressanta platser i hans värld. Jag har nog inte ritat så mycket sedan jag gick ut klass 6 A i Hovslättsskolan. Faktum är att jag ritar nog sämre nu än vad jag gjorde då. Hursomhelst så fanns ett antal strategiska platser från Bjärred med, nämligen vårt hus, ICA Bjärred, Utetrollets förskola, Kalles skola, Statoilmacken (bilarna måste ju tankas), Bergakyrkan (enligt Axel är han född där - blandas nog ihop med dopet :-), mormor/morfars hus, farmor/farfars hus, sjukhuset i Lund, familjen S:s hus i Bjärred samt familjen S hus i Vimmerby. Några av platserna hamnade uppenbarligen utanför Bjärreds gränser och därmed föll den skalenliga modellen. Hursomhelst bra aktivitet och vi hade riktigt kul ihop.

Eftermiddagspassen under dessa dagar har ägnats åt byggnation av koja på rummet. Vi har prövat två olika  varianter med två väsenskilt olika konstruktioner. Ett antal filtar och täcken har använts för att få ihop väggar, tak samt burspråk för Lille hopps sovplats. Sedan kl 11 idag har han tillbringat dagen i kojan där han intaget samtliga måltider under dagen. Även personalen har fått ta sig in i kojan, krypande på knä, för att ansluta medicineringsslangar m.m. Region Skåne ska vara glada för patienter som Axel, det ger omväxling i arbetet.

Axel är förvånansvärt pigg efter de behandlingar han fått samtidigt som hans tillstånd är en funktion av graden av sysselsättning. Morgnarna är lite sega, han är trött och ganska sliten men efter att rutinerna med kontroller och medicinering är avslutade piggnar han till riktigt bra och är sugen på att ta sig an dagens aktiviteteter.

Jag måste säga att Axel är fantastisk. Han är en enorm fighter och har oftast en fantastisk positiv inställning till det mesta. Det går runt mycket tankar i huvudet på honom och idag frågade han mig;

- Pappa, i somras när vi var på Gröna Lund, hade jag långt hår då, eller hade jag inget hår som nu?
- Du hade "långt hår" då (långt hår i detta sammanhang ska inte förväxlas med Joey Tempest-frissa).
- Ok! Ska vi åka dit i sommar?
Ja, vad svarar man ......
- Ja, det ska vi!

Ikväll kom mamma och Kalle. Det stod Happy Meal på kvällsmenyn och det tog inte många minuter innan måltiden va uppdukad - inne i kojan, naturligtvis. Till detta serverades hemlagad äppelpaj, gjord av mamma och Kalle - satt som en smäck.

10 februari, 2011, börjar närma sig sitt slut och det är bara att konstatera att varje dag är unik. Det är med ett leende på läpparna som jag somnar ikväll. Jag har byggt ett burspråk till Lille Skutt (Hopp). Har du?

God natt. Pappa.