- Axel, kommer du ihåg när vi skrämde slaget på Yvonne och Dominique?

 

 

Dragsmällarna placerades med omsorg i dörren in till ditt rum, ringde på personalen, väntade otåligt ........... vi hörde första dörren in till luftslussen öppnas ................  PANG !!!! - personalen for i taket av rädsla. Vi skrattade så jag tror du kissade på Dig. Ditt kiknande skratt glömmer jag aldrig - det fullständigt överöste mig med energi och kärlek. 

 

Det är idag 5 år sedan vi åkte till Barnonkologen 64:an på Bus i Lund. På din 4-årsdag. För jävligt .... på din födelsedag, har dom ingen respekt. Kan man inte få fira sin son utan att några helvetiska cancerceller ska behöva stå och knacka på dörren.

Saknad, saknad och åter saknad. Undran, undran och åter undran – hur har du det nu? Varför, varför, varför? Jag ville ju se dig växa upp. Jag ville se dig utvecklas. Jag ville känna din andedräkt mot min hud. Jag ville ta med dig på MFF. Jag ville ta med dig ut på resor. Jag ville höra dig förklara din första kvarsittning. Jag ville träffa din ev pojk-/flickvän. Jag ville se dig uppträda på roliga timmen. Jag vill så mycket men …… tyvärr, det blir inte så.  

Vi har det bra, Axel, men det är inte lika roligt längre. Vi har flyttat och trivs jättebra, nära till havet och mycket människor runt omkring oss. Du hade gillat vår Jacuzzi på taket, Kalle älskar den. Kom tillbaka Axel, vi saknar dig så innerligt.

Hoppas du får en fin födelsedag. Spänn en dragsmällare i himmelens port och skräm Gud Fader, han kommer gilla det och antagligen kommer du skratta så du kissar på dig.

Älskar Dig Axel.

Pappa.