Midsommar på Legoland

Tiden går och vi har - konstigt nog - hittat någon slags rytm och vardag. Vi varvar umgänge med vänner och familj med besök på sjukhuset och fokuserar hårt på att säkerställa att storebror har en vardag som fungerar. Skolaktiviteter, skolavslutning, träningar, fotboll, tennis och kompisar - det bara rullar på. I vissa stunder kan man nästan lura sig själv att tro att allting är som vanligt.

I torsdags - precis en månad efter Beskedet - packade vi bilen och gav oss iväg till Legoland. Både storebror och Axel har tjatat hela våren om att åka dit och eftersom Axel var och är inne i ett gott flow, bestämde vi oss hastigt och lustigt för att ge oss iväg. Vi har inte tid att vänta.

Återigen fick vi fantastisk support av J från Team Rynkeby som fixade och donade och fick till ett kanon-upplägg. Tusen tack!

Vi sköt från höften och frågade kusin L och några goda vänner om de också ville hänga på - som de goda vänner de är, anpassade de sina midsommar-planer och följde med. Så kul!

Vi hade sol och kul på midsommarafton!

Väderprognosen såg inte alltför lovande ut men mirakulöst skingrades molnen precis när vi lämnade våra hyrda hus och började promenera mot Legoland. Det blev en toppendag! Åtta barn i åldern 6-13 och sex vuxna roade sig kungligt. Axel åkte Draken 6 gånger och hade nog gärna åkt några varv till om det inte varit så att parken skulle stänga.

Nästan alla barnen fick plats i jättehårtorken!

Lördagen spenderades på Lalandia och efter en lång dag med bad, vattenrutschbanor och vattenkanoner vände en lätt sliten skara åter till Sverige. Det var inte bara storebror och Axel som var helnöjda - jag tror att vi alla kände att det varit en lyckad satsning.

Att åka iväg ett par dagar är numera lite som det var när barnen var små: i stället för barnvagn en rullstol; i stället för en skötväska en stor kartong fylld med mediciner, kanyler, sprutor och annat som behövs; i stället för nappflaska en droppställning och tillhörande attiraljer för att ge dropp. 

Måste passa på att nämna Fs fiffighet i sammanhanget: droppställningen är till sin natur inte gjord för att transporteras i bil. Den är halvtung med klumpiga hjul och är relativt otymplig får man väl säga. Då kom F med den briljanta idén att i stället använda ett kamerastativ - funkade utmärkt! Gott att även jag fick nytta av den där mojängen! :)

...

Jag vill ännu en gång säga tack till alla som på olika sätt hör av sig till oss. Det värmer. Tyvärr har vi inte alltid tillräckligt med energi till att besvara de meddelanden och hälsningar vi får. Jag hoppas ni har överseende med oss.

- Mamma -